Högtrycksbefuktning kommer från en lågenergipump, som försörjer en eller flera befuktningsenheter med inbyggd fläkt. Befuktningen sker genom att vatten under högt tryck finfördelas till mikroskopiska partiklar, med hjälp av små dysor. Fläkten fördelar fuktpartiklarna, således uppnås en likartad luftfuktighet i hela lokalen. Högtrycksanläggningen är konstruerad som en ljudsvagt, droppfri anläggning. Det betyder, att befuktningsenheterna utan problem kan placeras i alla produktionslokaler - även vid låg takhöjd. Anläggningens stängda konstruktion hindrar bakterieuppbyggnad och det generella behovet för rengöring.

Ångbefuktaren består oftast av en ångcylinder, där vattnet värms upp till 100 ºC och därefter värms ytterligare upp så att det blir ånga. Ångan sänds direkt ut i rummet eller genom ventilationssystemet. När vattnet kokas avlagras det mineraler, som skall spolas ut i avloppet.

Befuktningen föregår genom, att det i vanttenväggens dyskammare rinner vatten ned över lameller. Kammaren blir härefter gennomströmmad av luft som därmed blir befuktad. Det mesta av vattnet faller till botten i kammaren, den s.k sumpen, därefter blir det pumpat upp och återanvänt. En vattenvägg byggs typiskt in i existerande ventilationsanläggning.

Finfördelning försiggår vid att tryckluft leds genom en dysa, där den bildar ett vakuum. Detta vakuum suger vattnet med ut i luften och blir blandat med tryckluft som en kall vattendimma. Dysornas prestationsförmåga/finfördelning är avhängig av det vakuum som uppnås i dyshuvudet. Om detta vakuum blir ändrat av olika grunder, kommer det att gå ut över dysans prestationsförmåga och därmed också drifstfaktor.

Befuktningen uppstår genom att vatten porlar ned över lameller i vattenväggens dyskammare. Kammaren genomströmmas härefter av luft som befuktas. Det mesta av vattnet faller till botten i kammaren, den så kallade sumpen, från vilken det pumpas upp och återanvänds. En vattenvägg byggs typiskt in i en existerande ventilationsanläggning.